Dagens föredragshållare var författaren och ”ödehusmannen” Tomas Molin som nu har skrivit sin fjärde bok om ödehus. Boken har fått titeln ”Solsken och tragik i ödehusvärlden!”. Tomas berättade att det var två och ett halvt år sedan han var hos oss och berättade om sin första bok. Sedan dess har det blivit fler böcker och många föreläsningar runt om i trakten. Tomas är nu inbokad på olika föreläsningar ända till slutet av april nästa år. I den nya boken har Tomas gått tillbaka till några av de hus han tidigare skrivit om.
Ett av de hus som omskrivs i boken är ”kurran” i Källmo. År 1805 byggdes ”kurran” som kom att bli ett häradshäkte. I slutet av 1800-talet så flyttade häradshäktet in till Karlskoga och huset byggdes om till bostad. Som bostad fungerade huset ända fram till 1950-talet för att senare bli ett ödehus. År 1988 renoverades huset till ursprungligt skick och kulturminnesmärktes. Nu förfaller ”kurran” igen och behöver åter renoveras för att inte förfalla.
På en plats i skogen norr om Örebro finns en unik samling av ett 15-tal Opel-bilar från 1960-talet inkilade mellan granar och björkar. Bilarna står på en plats dit det inte längre finns någon väg. Man får ta sig till denna plats gående på en stig genom skogen. Bilarna har dekorerats av naturen med både mossa, barr och löv. Tomas ser denna samling av bilar som en kulturskatt även om de nu står och rostar sönder i skogen.
Ett kapitel i boken handlar om Ludde och Hilda som var de sista som bodde i ett hus vid Mörtbäcken. Huset är byggt i sinnersten på 1700-talet. Ludde och Hilda var syskon och Hilda köpte gården år 1910 och bodde där tills hon dog 1966. Ludde bodde kvar tills han dog år 1973 och sedan dess har huset stått tomt. Ludde arbetade under många år i Bofors och cyklade alltid var han än skulle åka. Han var social och gillade att spela munspel, festa och dansa. Hans specialitet var att stå på huvudet och snurra. Hilda var mer tillbakadragen och tog hand om det mesta på gården. Karlskoga Tidning gjorde ett reportage om Ludde år 1968 som då 81 år gammal kunde stå på huvudet och talade om för reportern att han gillade deckare och vackra brudar!
Tomas får information om ödehusen från ägare, grannar och hembygdsföreningar runt om i trakten. Han har material till flera böcker och kommer gärna till oss igen när nästa bok sett dagens ljus.
